.....vi glömt, eller kanske inte glömt men inte fått tillfälle att avlägga:-)
I onsdags var vi ute med vårt sköna spårgäng igen, det var Falstaff och übersnygga Vega och vi då såklart.
Jag (Pucko) har gått tillbaka till personspår med apportpinnar i, tycker ju liksom det är roligare. Har väl inte insett det roliga med blod riktigt.....men vem vet även jag kanske förvandlas till en vampyr en dag och inser tjusningen ha ha! Nä då, blodspår har oxå sin charm men jag föredrar personspår. Numera har jag och matte bestämt att jag inte ska behöva ha så långa spår, jag är ju ingen unghund längre men tycker det är kul och gillar aktivering. Själv tyckte jag att det var alldeles lagom långt och lagom svårt.....jag har ju som jag brukar säga redan bevisat min färdighet i spårskogen och behöver inte utmaningar som kör slut på mig. Detta spår hade 4 apporter, jag hittade allihopa och firade varje apport med lite kokt skinka.....me like!
Hjalmars tur:
Mitt spår låg i vad vi kallar den "fina skogen". Falstaffs husse la spåret och hade kryddat det med en massa svårigheter som mer bloduppehåll, vinklar och så vidare. När jag går spåret så har jag ju matte i släptåg i spårsnöret och strax efter kommer FH (Falstaffs husse) som agerar domare/skytt. Han är rolig.....för matte tror ju alltid att vi är fel, eftersom hon inte kan läsa mig och fattar ju därför inte när jag gör något riktigt snyggt....men det gör ju FH och ibland blir han så lycklig och då hör man ett litet glädjerop som "snyggt" eller "vilken vinkel". Det är bra, för det stärker matte....själv behöver jag inte mer självförtroende ha ha. Hur som helst får jag nog säga att det gick bra och jag tänkte dessutom på tempot, brukar hålla ett tämligen högt sådant, men inte denna gång.
För att sammanfatta spårträningen säger vi: LYCKAT!
//Pucko & Hjalmar
