Äntligen snö

Som vi väntat på snön. Mest för att Allan skulle få se, känna och smaka på den eller för att jag (Hjalmar) och människorna skulle få se hans reaktion. När dörren öppnades imorses kastade sig Allan ut i vanlig ordning, men idag tvärvände han och sprang in. Hua mig va vad det för vitt och kallt verkade han undra. Men vi gjorde ett nytt försök och då gick han ut. Han tog sig fram som ett studsande rådjur eller en kalv på första grönbetet. Huvudet var mer under snön än över och glädjen var stor över den nya bekantskapen snö. Allan lyckades linda in vartenda pälsstrå med snö och såg väldigt rolig ut!
Efter att lekt och promenerat i snön flera gånger idag verkar krafterna tagit slut, så äntligen är Allan lugn så jag kan få lite andrum och rehabilitera min onda tass. På tal om den, har jag berättat att jag var hos party-Karin i måndags? Ni vet hon veterinären som nästan alltid dricker mig under bordet. Inget undantag denna gång. Karin stod upp och jag däckade. Medans jag var borta i huvudet så grejade de med mitt sår. De tog ut en bit som de skickat på analys. Vi hoppas på ett svar som säger inte tumör. Hon verkade tro mer på att det är ett "slicksår", alltså ett sår dom blivit fult, skört och svårläkt pga att jag grejat lite mkt med det. Nu går jag på penicillin tills vi vet vad det är. Idag råkade jag ta sats upp för en trapp med tratt och allt. Det resulterade i ett tvärstopp och jag sopade i foten som för tillfället inte gjorde ont. Började blöda igen, vilket det inte gjort sen i måndags så ikväll har jag haft ont och varit lite sur mot Allan. Jag tar alltid ut det onda på nån annan förr var allt som gjorde ont puckos fel nu är roten till det onda Allan. Ja ja nu har jag fått en värktablett och trött, därmed lugn och tänker sova lite på soffan!
Vi glömde önska er god jul, så vi säger god fortsättning och hoppas ni hade en fin jul.
Kram fr Hjalmar & Allan

Upplet, spår, tomten & krigsskador

Idag var det dags att träffa Gordon och Xci med människor igen. Blodspår och upplet blev det. Jag (Hjalmar) fick ett upplet på plan mark pga min tass. Fyra apporter skulle hittas och fyra hittades. Jag kände mig riktigt glad och taggad inför min uppgift, men kanske för att matte hade köttbullar i fickan:-)
Över till Allan....
Åh får jag komma till tals här oxå?! Jo jag fick köra blodspår, matte la ett riktigt långt med snirklar och en vinkel. Fick ju prova vinkel förra helgen, den förbryllade mig lite. Men idag lät jag mig inte luras. Spåret må varit långt och lite svårare än tidigare men se det var inga problem. Jag hitta rätt å Bambi kunde räddas!
Innan vi for gem dök tomten upp, den gubben har jag aldrig sett tidigare i mitt korta liv. Hjalmar förklarade att engång om året kommer det en rödklädd gubbe med vitt skägg och lämnar paket till alla snälla hundar! Yeyy varför har ingen sagt det tidigare att man var tvungen att va snäll oxå?! Nu hade jag tur att tomten var snäll så jag fick va med på paketet som vi fick ihop. Vad det var i paketet? Grisöron!!! Mums. De har vi kalasat på här i eftermiddag. Tack snälla tomten!
Krigsskador nämndes i rubriken. Jag brukar ju tackla till Hjalmar när vi är ute, nu var det dock mörkt så jag såg inte vilken ände som va vilken brukar undvika den delen med tänder. Nu blev det en miss så jag sprang rätt in i hans gap och fick mig ett bett i snoken.
Nu ska vi fortsätta med julförberedelserna. På måndag ska Hjalmar till veterinären och det vill nog till att ni håller tummar o tassar att vi får ett bra besked om hjalles tass!
//hjalle & Allan

Juletid

Vi hittade en bild på ett julkort som Pucko skickade till djursjukhuset i Göteborg. Han var så glad han slapp därifrån och fick fira julen hemma, så han tyckte det var läge på en julhälsning dit. Han hade nämligen fått ligga inne i fyra dagar. Fyra dagar som jag (hjalle) undrade var vi glömt honom jag letade en tok överallt, samma fyra dagar som matte lipa  som en tok.

I år hinner vi inte klippa och klistra ihop en massa julkort, men det blir väl jul ändå hoppas vi!

Idag var det egentligen ingen spårvagn,  men valpar med överskottsenergi bör aktiveras. Så matte ut och lett blodsprängda i skogen,  lät det ligga 45 minuter och släppte sen ut Allan. Han har bara gått direktspår förut,  så nu fick han tänka lite själv. Hmmm blodlukt,  klövlukt,  spåret och lina.....var väl ganska tydliga signaler kan man tycka. Men när man är liten och allt inte görs på samma sätt, i samma miljö osv ja då blir valpar lite fundersamma. Lite försiktig start, gick upp i vind nån gång, lurades lite av vinkeln men hittade rätt och fann till Slut klöven.  Efter beröm och godis var Allan riktigt mysig.  

Själv har jag blivit förkyld. Nyser och är rosslig i halsen.  Dessutom håller de på och lägger om såret på min fot flera flera flera gånger om dagen, får ha tratt osv. Men det verkar ge resultat, för foten är något bättre. 

//HJALMAR & ALLAN

Mörkrädd

Allan är väldigt mörkrädd nu. Ja det är ju i det närmsta kolsvart ute på morgonen och kvällen. Det går lite bättre när jag (Hjalmar) är med på promenaderna. Tanken är ju dock att Allan ska ha ett eget självförtroende så han får dubbla promenader. Först en sväng ihop med mig och sen en utan mig. Det går både framåt och bakåt i den träningen. Vissa kvällar ser han inga spöken eller heffaklumpar, men vissa kvällar är det fullt av sånt på promenadvägen tydligen.
Näe annars är det väl inget nytt härifrån :-)
//Hjalmar & Allan

Veckan som gått....

Den lilla hunden är nästan lika stor som mig (Hjalmar) nu. Ett par centimeter och några kilon skiljer oss åt ja och ett antal hjärnceller. Det tar lite tid att bli klok som en räv eller äldre schnauzer!
I veckan har matte gått mörker promenader själv med Allan. Han måste ju vänja sig att göra saker själv utan mig som självförtroende. Det går bättre och bättre för "skräpet".
Han är rätt kreativ. Efter att ha hört att folk har mycket att stå i till jul, gjorde han slag i saken och tog rullen med hjärtanklistermärken som ska vara till paket och slog in sig själv och kontorsgolvet med dessa. Matte suckade och sanerade allt som nyss blivit inklistrat med hjärtan.
Idag körde vi viltspår. Eller jag körde ett upplet bara? Är lite hallt, har ju lyckats greja lite med foten igen. Morgonen började dock så här. Matte vaknade strax efter sju och funderade varför Allan inte väckt henne en ännu okristligare tid! Började ana oråd. Jo då oråd var det, Allan hade fått tag på en klöv som lades fram igårkväll för att tina ihop m blodet (ni vet sånt vi har i spåret). Det som fanns kvar av den var påsen den låg i och snöret som var bundet i den jo å en benflis. Resten låg i säkert förvar i magen på Allan. Ja ja klöven är tydligen rik på c-vitamin och päls och resten är nödvändigt för i kosten för en vargs överlevnad, nu är ju Allan en valp och inte varg. Han har nog inte uppfattat skillnaden. Hur som helst, väl i spårskogen fick Allan ett lite längre fortfarande rätt enkelt med en vinkel i. Detta klarade gossen galant! Han må va vild och galen men när det gäller jobbar han bra. De andra i gänget får också högt betyg på sina spår. De är duktiga mina adepter ha ha.
Vi bjuder på diverse Allan-bilder idag!
Fortsatt trevlig helg
//Hjalmar & Allan