Äntligen snö

Som vi väntat på snön. Mest för att Allan skulle få se, känna och smaka på den eller för att jag (Hjalmar) och människorna skulle få se hans reaktion. När dörren öppnades imorses kastade sig Allan ut i vanlig ordning, men idag tvärvände han och sprang in. Hua mig va vad det för vitt och kallt verkade han undra. Men vi gjorde ett nytt försök och då gick han ut. Han tog sig fram som ett studsande rådjur eller en kalv på första grönbetet. Huvudet var mer under snön än över och glädjen var stor över den nya bekantskapen snö. Allan lyckades linda in vartenda pälsstrå med snö och såg väldigt rolig ut!
Efter att lekt och promenerat i snön flera gånger idag verkar krafterna tagit slut, så äntligen är Allan lugn så jag kan få lite andrum och rehabilitera min onda tass. På tal om den, har jag berättat att jag var hos party-Karin i måndags? Ni vet hon veterinären som nästan alltid dricker mig under bordet. Inget undantag denna gång. Karin stod upp och jag däckade. Medans jag var borta i huvudet så grejade de med mitt sår. De tog ut en bit som de skickat på analys. Vi hoppas på ett svar som säger inte tumör. Hon verkade tro mer på att det är ett "slicksår", alltså ett sår dom blivit fult, skört och svårläkt pga att jag grejat lite mkt med det. Nu går jag på penicillin tills vi vet vad det är. Idag råkade jag ta sats upp för en trapp med tratt och allt. Det resulterade i ett tvärstopp och jag sopade i foten som för tillfället inte gjorde ont. Började blöda igen, vilket det inte gjort sen i måndags så ikväll har jag haft ont och varit lite sur mot Allan. Jag tar alltid ut det onda på nån annan förr var allt som gjorde ont puckos fel nu är roten till det onda Allan. Ja ja nu har jag fått en värktablett och trött, därmed lugn och tänker sova lite på soffan!
Vi glömde önska er god jul, så vi säger god fortsättning och hoppas ni hade en fin jul.
Kram fr Hjalmar & Allan