Jo men så....

...än sitter takterna i. Efter ett lååååångt spåruppehåll så var det dags idag. Å det spåret satt som en smäck. Jag fixa det, lätt som en plätt....de försökte lura mig genom att korsa en väg som vi dessutom gått över ihop med spåläggar'n. Men inte gick jag vissle för det eller tog upp det nya istället för det gamla. Nä då jag tog rätt å hitta de två sista apporterna oxå. Så lätt lussar ni inte bort en gammal gubbe. Över 11 år, vis som två hundar å skicklig som få! Dä ä ja det :-)
//Hjalle da man
Ps matte är stolt säger hon....tro jag det men hon imooneras av det mesta jag gör! Lite partisk kan man säga.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Ett år.
Ett år sen du somnade in. Och världen aldrig mer skulle bli sig lik. Jag trodde jag aldrig mer skulle få luft i mina lungor. Att solen aldrig mer skulle gå upp. Att hjärtat aldrig skulle sluta värka. På något sätt har livet rullat vidare. Men tankarna är hos dig varje dag älskade Puff. Ibland känner jag att du springer vid min sida, jag hör dina steg, jag hör dig. Ser vad du skulle gjort, hör hur du skulle låtit. Varje kväll säger vi godnatt till varandra som vi brukade. Tack för idag, vi ses imorrn. Imorrn är inte här än, men en dag lovar jag att vi ses igen för att aldrig skiljas åt igen.

Älskad & saknad <3