Äntligen snö

Som vi väntat på snön. Mest för att Allan skulle få se, känna och smaka på den eller för att jag (Hjalmar) och människorna skulle få se hans reaktion. När dörren öppnades imorses kastade sig Allan ut i vanlig ordning, men idag tvärvände han och sprang in. Hua mig va vad det för vitt och kallt verkade han undra. Men vi gjorde ett nytt försök och då gick han ut. Han tog sig fram som ett studsande rådjur eller en kalv på första grönbetet. Huvudet var mer under snön än över och glädjen var stor över den nya bekantskapen snö. Allan lyckades linda in vartenda pälsstrå med snö och såg väldigt rolig ut!
Efter att lekt och promenerat i snön flera gånger idag verkar krafterna tagit slut, så äntligen är Allan lugn så jag kan få lite andrum och rehabilitera min onda tass. På tal om den, har jag berättat att jag var hos party-Karin i måndags? Ni vet hon veterinären som nästan alltid dricker mig under bordet. Inget undantag denna gång. Karin stod upp och jag däckade. Medans jag var borta i huvudet så grejade de med mitt sår. De tog ut en bit som de skickat på analys. Vi hoppas på ett svar som säger inte tumör. Hon verkade tro mer på att det är ett "slicksår", alltså ett sår dom blivit fult, skört och svårläkt pga att jag grejat lite mkt med det. Nu går jag på penicillin tills vi vet vad det är. Idag råkade jag ta sats upp för en trapp med tratt och allt. Det resulterade i ett tvärstopp och jag sopade i foten som för tillfället inte gjorde ont. Började blöda igen, vilket det inte gjort sen i måndags så ikväll har jag haft ont och varit lite sur mot Allan. Jag tar alltid ut det onda på nån annan förr var allt som gjorde ont puckos fel nu är roten till det onda Allan. Ja ja nu har jag fått en värktablett och trött, därmed lugn och tänker sova lite på soffan!
Vi glömde önska er god jul, så vi säger god fortsättning och hoppas ni hade en fin jul.
Kram fr Hjalmar & Allan

Upplet, spår, tomten & krigsskador

Idag var det dags att träffa Gordon och Xci med människor igen. Blodspår och upplet blev det. Jag (Hjalmar) fick ett upplet på plan mark pga min tass. Fyra apporter skulle hittas och fyra hittades. Jag kände mig riktigt glad och taggad inför min uppgift, men kanske för att matte hade köttbullar i fickan:-)
Över till Allan....
Åh får jag komma till tals här oxå?! Jo jag fick köra blodspår, matte la ett riktigt långt med snirklar och en vinkel. Fick ju prova vinkel förra helgen, den förbryllade mig lite. Men idag lät jag mig inte luras. Spåret må varit långt och lite svårare än tidigare men se det var inga problem. Jag hitta rätt å Bambi kunde räddas!
Innan vi for gem dök tomten upp, den gubben har jag aldrig sett tidigare i mitt korta liv. Hjalmar förklarade att engång om året kommer det en rödklädd gubbe med vitt skägg och lämnar paket till alla snälla hundar! Yeyy varför har ingen sagt det tidigare att man var tvungen att va snäll oxå?! Nu hade jag tur att tomten var snäll så jag fick va med på paketet som vi fick ihop. Vad det var i paketet? Grisöron!!! Mums. De har vi kalasat på här i eftermiddag. Tack snälla tomten!
Krigsskador nämndes i rubriken. Jag brukar ju tackla till Hjalmar när vi är ute, nu var det dock mörkt så jag såg inte vilken ände som va vilken brukar undvika den delen med tänder. Nu blev det en miss så jag sprang rätt in i hans gap och fick mig ett bett i snoken.
Nu ska vi fortsätta med julförberedelserna. På måndag ska Hjalmar till veterinären och det vill nog till att ni håller tummar o tassar att vi får ett bra besked om hjalles tass!
//hjalle & Allan

Juletid

Vi hittade en bild på ett julkort som Pucko skickade till djursjukhuset i Göteborg. Han var så glad han slapp därifrån och fick fira julen hemma, så han tyckte det var läge på en julhälsning dit. Han hade nämligen fått ligga inne i fyra dagar. Fyra dagar som jag (hjalle) undrade var vi glömt honom jag letade en tok överallt, samma fyra dagar som matte lipa  som en tok.

I år hinner vi inte klippa och klistra ihop en massa julkort, men det blir väl jul ändå hoppas vi!

Idag var det egentligen ingen spårvagn,  men valpar med överskottsenergi bör aktiveras. Så matte ut och lett blodsprängda i skogen,  lät det ligga 45 minuter och släppte sen ut Allan. Han har bara gått direktspår förut,  så nu fick han tänka lite själv. Hmmm blodlukt,  klövlukt,  spåret och lina.....var väl ganska tydliga signaler kan man tycka. Men när man är liten och allt inte görs på samma sätt, i samma miljö osv ja då blir valpar lite fundersamma. Lite försiktig start, gick upp i vind nån gång, lurades lite av vinkeln men hittade rätt och fann till Slut klöven.  Efter beröm och godis var Allan riktigt mysig.  

Själv har jag blivit förkyld. Nyser och är rosslig i halsen.  Dessutom håller de på och lägger om såret på min fot flera flera flera gånger om dagen, får ha tratt osv. Men det verkar ge resultat, för foten är något bättre. 

//HJALMAR & ALLAN

Mörkrädd

Allan är väldigt mörkrädd nu. Ja det är ju i det närmsta kolsvart ute på morgonen och kvällen. Det går lite bättre när jag (Hjalmar) är med på promenaderna. Tanken är ju dock att Allan ska ha ett eget självförtroende så han får dubbla promenader. Först en sväng ihop med mig och sen en utan mig. Det går både framåt och bakåt i den träningen. Vissa kvällar ser han inga spöken eller heffaklumpar, men vissa kvällar är det fullt av sånt på promenadvägen tydligen.
Näe annars är det väl inget nytt härifrån :-)
//Hjalmar & Allan

Veckan som gått....

Den lilla hunden är nästan lika stor som mig (Hjalmar) nu. Ett par centimeter och några kilon skiljer oss åt ja och ett antal hjärnceller. Det tar lite tid att bli klok som en räv eller äldre schnauzer!
I veckan har matte gått mörker promenader själv med Allan. Han måste ju vänja sig att göra saker själv utan mig som självförtroende. Det går bättre och bättre för "skräpet".
Han är rätt kreativ. Efter att ha hört att folk har mycket att stå i till jul, gjorde han slag i saken och tog rullen med hjärtanklistermärken som ska vara till paket och slog in sig själv och kontorsgolvet med dessa. Matte suckade och sanerade allt som nyss blivit inklistrat med hjärtan.
Idag körde vi viltspår. Eller jag körde ett upplet bara? Är lite hallt, har ju lyckats greja lite med foten igen. Morgonen började dock så här. Matte vaknade strax efter sju och funderade varför Allan inte väckt henne en ännu okristligare tid! Började ana oråd. Jo då oråd var det, Allan hade fått tag på en klöv som lades fram igårkväll för att tina ihop m blodet (ni vet sånt vi har i spåret). Det som fanns kvar av den var påsen den låg i och snöret som var bundet i den jo å en benflis. Resten låg i säkert förvar i magen på Allan. Ja ja klöven är tydligen rik på c-vitamin och päls och resten är nödvändigt för i kosten för en vargs överlevnad, nu är ju Allan en valp och inte varg. Han har nog inte uppfattat skillnaden. Hur som helst, väl i spårskogen fick Allan ett lite längre fortfarande rätt enkelt med en vinkel i. Detta klarade gossen galant! Han må va vild och galen men när det gäller jobbar han bra. De andra i gänget får också högt betyg på sina spår. De är duktiga mina adepter ha ha.
Vi bjuder på diverse Allan-bilder idag!
Fortsatt trevlig helg
//Hjalmar & Allan

Utställning

Idag har jag varit på utställning. Det var ju riktigt roligt. Domaren sa en rad snälla saker om mig och jag fick ett par rosetter. Roligast var iallafall att träffa 2 kullsystrar och 2 tjejer från samma kennel som är 3 veckor äldre. Så dem har jag ju bott ihop med oxå! Den ena tjejen heter Penny å det var min kompis på den tiden. Som vi busade idag jag, Penny och Bella. Hade velat ta med dem hem, men då hade väl Hjalmar slängt ut oss. Det hade han nog inte stått ut med. På tal om honom så stannade han hemma med mormor'n och sov ikapp några månaders sömn! Han tyckte det var jätteskönt!
Titta å njut på bilderna av mina fina rosetter och domaren omdöme!
//Allan

Spårat

Helgen som var bjöd på en dag sol. Då höll vi oss hemma och solade nosen.
Söndagen var det ingen sol, men väl i sinnet. För vi fick åka och spåra. Jag (Hjalmar) fick ett lite kortare spår denna gång. Har ju blivit lite till åren och tyckte det var väl kämpigt sist. Detta blev riktigt lyckat. Lyckades dock runda ett träd så snabbt att matte inte ens hann med att korrigera linan utan den knöt sig lite. Så samtidigt som jag ivrigt försökte fortsätta mitt spår så försökte matte rätta till linan. Där blev ett litet irriterande stillestånd. Men överlag gick det strålande!
Allan fick ett lite längre spår än sist och med en vinkel. Vinkeln tog han så snyggt att matte trodde det var något annat som hägrade att hon var tvungen att kolla spårläggaren som gav två tummar upp! Alla nöjda och glada!!!
Allan fick en ny trimtid att se fram emot också. Matte är ingen stjärna på det där, så det är fantastiskt bra att hon får hjälp så Allan kan va fin!
//Hjalmar & Allan

Allan på trim

Allan besökte en trimmare i helgen. Det är karma förstår du lille vän!! Allt du utsätter mig för så önskade jag dig nått jag inte tycker om. Dessvärre hörde jag att du inte tyckte det var så hemskt. Inte förens de skulle klippa med maskin blev det protester. Jag Hjalmar fick iallafall en mycket skön paus från Allan och fick ha husse helt för mig själv. Sov så hårt att jag inte ens hörde när matten å Allan kom hem! Allan blev riktigt snygg!
På eftermiddagen åkte vi till skogen och gick blodspår. Mitt spår tycker jag inte vi pratar så mycket om. För det var första gången som åldern å de åldrande benen tog ut sin rätt. Det var kämpigt. Jag hittade iallafall slutet så det var väl bra. Matte är iallafall alltid nöjd med mig, fast hon fick lite sorg i hjärtat och blev påmind om att jag faktiskt är gammal nu.
Allan den lille skiten (jag är stolt över honom, men erkänner det lika lite som jag vill bli påkommen att sova bredvid honom) gick sitt första blodspår och det mina vänner gjorde han riktigt riktigt bra. Matte säger att hon fick Flashback från när jag var liten, vi har samma stil och är lika när vi jobbar. Allan kommer bli min perfekte efterträdare i spårskogen. Tro nu inte att jag kommer hänga av mig spårselen så där, nej jag ska köra på men kanske be om lättare terräng och lite kortare spår. Jag har bara blivit lite senior och behöver inte prestera som om jag tävlade i nån högre klass. Bara vi har roligt jag och matten så har vi uppfyllt våra krav!
//Hjalmar
PS Allan hälsar han oxå, en dag ska han berätta lite här också men så länge han inte kan sitta still blir det inte mycket sagt!

Det där med att ta kort

Matte försöker envist att ta kort på oss. Vi ska sitta fint och titta in i kameran. Det går sådär för henne. Vi kan sammanfatta denna fotosession "killarna-matte 1-0"!!!!!!
//Hjalmar & Allan

Spååååååår

Äntligen var det dags å träffa spårgänget igen! Gött å se alla Gordon, Xci och Vega med människor och coach V!
Jag (hjalle) fick ett spår lagt av Gordons matte, hon gör alltid lite roliga och finurliga. De två första apporterna gick som på räls, nummer tre klev jag rätt över för att sen trassla till det lite i slutet. Gena nog lite så jag missa först slutrapporten, men jag vände om och fortsatte jobba och plötsligt så låg den bara där!!! Vilket givetvis betyder KÖTTBULLAR!!!!
Allan fick ett direktspår. Matte gick ut det medans coach V höll honom. Idag blev det lite längre, lite svårare med en böj och köttbullsdoften hon tidigare draget för att få ner nosen på honom, doppades bara ner vid ett fåtal tillfällen. Spårupptagningen klarade han galant, bitvis kollade han runt lite på annat men nosen den hade han i backen. Slutet hittades och det blev stor lycka, köttbullar och glädjetjut! På frågan om hon var nöjd, så tveka hon lite men kom på att hon givetvis ska vara supernöjd. Allan är ju så liten så inga krav ska läggas på honom tar han spåret så tar han det, gör han det inte så ska han inte märka att han missat något utan bara tro att han fått lalla omkring i skogen en stund! Hur som helst, Allan kommer bli en framtida spårhund av rang!
Innan spärrningen fick Allan och Xci leka av sig. Ordspråket lika barn leka bäst kunde inte passa bättre än i detta sammanhang!
//Hjalmar & Allan
PS när matte ser välstylade schnauzrar får hon griller i huvudet, så vi hann inte mer än hem innan trimmermaskinen kom fram och Hjalmar fick huvudet friserat. Nu hotar hon med att resten av kroppen ska friseras, men se det blir inte idag! 20e är det dags för Allan att trimmas, men det överlåter matte till proffset dvs Vega & Xci's matte!

Växer

Den lilla hunden växer. Nu är han uppe på 11kg och ca 40 cm i mankhöjd. Hösten drar fram här nu, vi gillar det. Mycket behagligare promenader. Vi försöker variera oss lite så Allan får uppleva lite nytt, ja variation är roligt för mig oxå men nytt vet jag inte om det blir. En har ju liksom vart nästan överallt runt.
Nu var det måndag igen och det är dags för vaktstyrkan att inta sina positioner på jobbet Zzzzzzzzz!
Ha en bra vecka!
//hjalle och Allan

Spårat

Idag har vi äntligen varit å spårat igen. Hjalle som åter är i form fick ett spår i skogen, med alla de vanliga lurigheterna som Gordons husse brukar hitta på och variera. Det gick fullständigt som på räls. Inga gamla ben bromsade farten, glädjen och ivern över att hitta apporterna och spåret. Gordons husse tyckte det var en ren uppvisning, mattens stolthet och lycka hade inga gränser! Vilken hund hon har va:-)
Lillfisen Allan-valp fick ett liknande spår som sist. Dvs ett direktspår, inte jättelångt men med en böj denna gång. Medans matte la ut spåret höll tant V Allan vid starten. Den stora skillnaden mot sist var att poletten trillade ner från start och Allan körde ner näsan direkt, tog spåret med storm och kom till mål där han hitta sin leksak. Yippey kayey heffaklumpar å håning vilken spårhund han kommer bli!
Tack för ikväll Gordon, Vega, Xci, Gordons husse & matte och tant V!!! Vi längtar redan till nästa spårtillfälle!
Kram
Hjalmar & Allan

Stina, odlingar och lite annat!

I helgen har vi gjort en del som för en valp är väldigt uttröttande. Det ger den äldre Herren lite andrum.
Igår drog vi till Stina (snygg-sagas kompis) så hon och Allan fick leka av sig. Stackars Stina och sagas matte när hon kom hem för vi städade inte efter oss!!! Inte heller ställde vi möbler och mattor där de engång stått. Hur som helst, Allan blev trött och Stina ännu tröttare.
På kvällen hjälpte vi matte med pallkragsodlingarna. Allan hoppa i dem och högg i växterna för att i nästa sekund sitta i ris/komposthögen och strimla allt från rabarberblad till pinnar.
Idag tog vi en skogspromenad. För Allan är allt nytt än, men jag Hjalmar tyckte mest jag hörde hur soffan hemma ropade och bad mig komma tillbaka. Så länge jag märker att promenaden är i riktning från hemmet går jag väääääldigt långsamt. När jag sen känner att vi bytt riktning mot hemmet ja då springer jag som vilken unghund som helst. Väl hemma däcka Allan bredvid vattenskålen efter han fyllt på vätskenivån igen. En stund senare kom farbror Simson och då blev det lite bus och lek igen.
Så om ni undrar lär det inte bli nån valvaka för oss! Och så länge de inte talar om något hundparti är ju skiten rätt ointressant:-)
Nä nu ska vi umgås med soffan.
//Hjalmar & Allan

Trött och drömmer om Xci

Glömde ju säga till Hjalmar att skriva att jag fick leka med schnauzertjejen Xci. Hon är nästan 2 år och helt outtröttlig som jag. Vi hade så roligt att jag ville ta med henne hem. Nu ligger jag här och drömmer om henne istället!
//Allan-valp-som-är-väldigt-trött-för-första-gången

Spår

Tjo klo han är värd varenda öre den där valpen! Killen fatta ju vad spår är! Vi har varit iväg å spårat! Jag är ju gammal i gemet å kan det där, fick dock ett kortare spår idag pga att jag går på penicillin å matte tänkte att jag kanske inte hade så mycket energi. Det var på öppet fält vilket brukar va lite svårare än skogsterräng. Nu var det bara det att två bilar dundra in på fältet å körde först efter oss och sen över spåret kan säga att det blev rörigt även för en mycket rutinerad hund. Nu löste det hela sig ändå och jag hittade apporterna och belönades med köttbullar. Lyckliga mig!
Allan han fick ett direktspår. För att han skulle få ner nosen i backen drogs en strumpa med köttbullar i. Ja ja nu kanske det finns ett antal besserwisser människor som tycker det strider mot bättre vetande. Denna metod har funkat utmärkt på mig och pucko. Vi har blivit klockrena spårhundar. Hur som helst nosen fick Allan ner i backen, följde spåret och hittade sin leksak. Allan 11 veckor har gjort sin debut och bekantas sig med spårvärlden. På sikt kommer allt utvecklas och tids nog blir det blod och Bambi spår. Men först får han va valp ett tag:-) Bra jobbat Allan!
//hjalle
PS bilden har inget med textens innehåll att göra, bara ett bevis på att vi är så pass mycket kompisar att vi ibland kan ta en tupplur ihop ibland!

Allan har parkerat

Är man inte störst får man se till att man syns! På instrumentpanelen missar ingen mig! Ja ja alla moraltanter som tänker nu att oansvarigt med lös hund i bilen under färd! Bilen stod still å matte hade full koll....hon tog ju kortet!
Ikväll ska vi spåra, har inte en aning om vad det innebär än men Hjalmar säger att det är skitenkelt å superkul! Så älg å rådjur ur spår nu kommer jag snart till skogen!
//Allan den vilde

Pucko skogen

Idag trotsade vi pågående bockjakt och drog till skogs. Bakom vårat hus är det riktiga snårmarker, men mitt i detta finns en skogsglänta. Den gick alltid matte & pucko till när pucko var valp för sisådär 16 år sen. Pucko kunde inte gå dit under sina sista år, det var alldeles för mycket fallna träd, partier som var igen växta osv så på lite ostadiga gamla ben blev det för svårt. Nu har vi röjt en stig fram till pucko-skogen. Så mina (Hjalmars) gamla ben och Allan-valps något vingliga ben ska kunna nå gläntan. Allan-valp har ju inte sett så mycket i sitt liv än, så han älskar såna här upptäcktsfärder. Vi hittade lite svamp, några andra svampletare (men de letade i fel skog, för där har vi gått många ggr å inte hittat en enda) vilket vi inte talade om för dem. Nu softar vi i varsina hörn.
Hjalmar & Allan

Utflykt

Igår tog vi en utflykt med mormor'n! Vi presenterade Allan för lite folk, tog en promenad till havet, spanade in bryggor och massor annat! Allan var så trött av alla nya intryck att han däcka i bilen sen. Själv njöt jag i fulla drag av utflykten och av att jag fick en massa kli och uppmärksamhet. Som mormor'n sa : hjalle levde upp ordentligt! På hemvägen drog vi förbi ett ställe där det var hundutställning, Allans uppfödare var där men vi missa henne med 10 minuter! Vi får se till att träffa henne en annangång. Allan hade nog gillat att träffa Penny annars. Penny kommer från samma kennel och är 3 veckor äldre och bor kvar hos uppfödaren. Allan och Penny var polare och bråkade hela tiden med varandra när de bodde ihop! Nog om dem!
Jag kan nog erkänna att jag gillar Allan-valp mer än jag vill låtsas om. När matte går ut ur rummet kan jag gå och lägga mig bredvid honom om han sover. När matte kommer tillbaka får jag dock bråttom därifrån. Men det bästa är att jag slipper leva med en kamera upptryckt i ansiktet hela tiden;-)
//Hjalmar

Favorittillhåll

Grushögar är bra högar som Allan säger.
Det är en tuff liten hund de släpat hem. Håller han sig bara på avstånd från mig när han får sina okontrollerade uppstimmade stunder så är jag nöjd. Såna där valprace var några år sen en höll på med.
//hjalle

Allan undersöker världen

Nu har Allan varit här några dagar. Det börjar sjunka in att han är här för att stanna.
Han är iallafall lite underhållande när han utforskar den nya världen. Här får ni några bilder, en bit rem är bästa uteleksaken, i fönstret såg han en valp och ben är ju Guds skänk för valptänder kan vi sammanfatta dem!
//hjalle

Vänta på mig

Ute går det fint att komma undan. Han är rätt snabb den lille valpen, men håller jag ett jämt tempo framåt så hålls han på behörigt avstånd.
//hjalle

Allan

Säg hej till Allan! Jag har fått en kompis. Han heter som sagt Allan å är en schnauzer precis som jag. Han flytta hit i torsdagskväll så än har vi inte lärt känna honom fullt. Jag tycker nog han är lite otäck å oberäknelig än. Men vi ska väl komma underfund med varandra!!
//hjalle

Pucko

Idag är det årsdag igen. Två år har gått sen du fick somna in. Vi pratar om dig ofta och matte säger godnatt till dig varje kväll fortfarande. Det gör lite mindre ont numera, men Vi saknar dig Pucko du var så speciell!

Kram

Hurra

Idag är ingen vanlig dag, idag är det Puckos födelsedag.
Vi önskar dej den godaste rostbiffssmörgåstårtan, roligaste och godaste presenterna och en massa spring i benen där uppe!
Massor med kramar till dej fina Pucko.
//hjalle m människor

Värme värme värme

Det är lite för varmt för att en 12-årig schnauzer ska må bra nu. För att försöka svalka mig drog vi till mormor'ns ranch igår så jag kunde gå lite i bäcken. Vanligtvis brukar kossorna ockupera den, men de var någon annanstans för tillfället. Så matte kryssa mellan koblajjerna på torra land och jag gick i där länge. Sem var jag ju tvungen att ägna mig att leta efter mormor'n och hennes katt som inte syntes till någonstans. De var på annat håll så jag hitta dem aldrig. Passade på att vattna blommor istället, för mormor'n har myyyycket blommor.
Idag kom svalkan via en trädgårdsslang istället. Kyler gör det men ingalunda lika skönt som ett bad. Nya tag med regndansen imorrn så kanske det kan bli lite bättre svalka.
//hjalle

Utflykt

Idag gjorde vi en utflykt med mormor'n. Vi åkte till en blomsterträdgård kan vi kalla det. De visade en massa blommor, lite specialister på dahlior och pelargoner. Sen hade de en massa annat som trädbänkar med olika ryggstöd som bilar, helan & halvan, kronblom mm. Det fanns också hönor, tuppar och en häst. Det bästa av allt var att hundar var välkomna. Ville människorna äta i restaurangen kunde de ta med maten till ett särskilt rum där såna som jag fick sitta med. Promenaden ute runt alla blomsteravdelningar fick jag vara med på. Blev såna som jag uttråkade av blommor kunde man låna ett hundbås, så kunde man sitta där i skuggan å skälla på förbipasserande. Jag gick bara in och kollade i en sån, men det var inget för mig. Jag är där min matte är, så har det alltid varit och inget undantag idag:-)
Jo just det, bilden ni ser med fotboja är inte matte, det var en del av den historieberättande delen. Det var i fängelsehålan från förr den fanns i.
Nä nu tror jag att jag fått med det mesta....eller kan väl tillägga att bilden med rumpan inte heller är mormor'ns det var träfigurer som såldes.
Natti natti
//Hjalmar

Semestrat

Nu har jag semestrat en vecka med matte å mormor'n. Vi blev lovade regn men fick sol. Utforskat en massa nya platser och dofter. Mormor hade packat med sig en påse med grisöron å när de var slut så var semestern slut sa hon. Så igårkväll åkte vi hem. Inte en smula kvar i den påsen.
Hur som helst, det har varit en riktigt skön vecka och jag känner mig härligt bortskämd.
//hjalle

Spår

Idag var det dags för spår igen. Det var riktigt torrt i skogen så nosen fick jobba ordentligt. Lite räv hade varit i farten för att förvilla mig lite också. Så jag kanske tog några kliv ifrån spåret, men inte värre än att jag hitta tillbaka å hitta slutapporten. Nu tog inte fotografen nån bild på den eller mej, så gårdagens skogsfynd får agera målfoto istället. Jag är nöjd matte nöjd, så nu tar jag kvällen å vilar mej lite.
//Hjalle

Tack mormor'n

Ser ni nallen framför min koja? Den fick jag av mormor'n i present. Den har jag hängt med idag. Tack snälla!
Kram Hjalle

Tack

Tack Gordon med husse å matte för grisöronen!
Kram Hjalmar

Min dag idag!

Idag är ingen vanlig dag för det är min födelsedag hurra hurra hurra!!! Ja jisses i min lilla låda, det är min dag min 12-årsdag!!! Dagen har avlöpt fint, haft lite å stå i så jag har inte hunnit annonsera ut det här på bloggen förrn's nu! Jag började dagen med rostbiffssmörgåstårta till frukost, sen paket öppning. Sen käka jag lite av dess innehåll grisöron, Frolic å schmackos. Jag fick en ny fin nalleleksak oxå, jättefin! Behöver jag säga mer....jo jag säger att dagen va kanon!!
Så ett fyrfaldigt leve för mej hipp hipp....hurra hurra hurra hurra!
//Hjalle 12 år

Väntar på....

....bättre tider och helt ovetande om vad som väntades. Detta var innan jag stötte på spöken, rasslande kedjor, en overall som flög upp från ingenstans och skottlossning i skogen. De gick iallafall in för att jag skulle göra på mig den dagen. Inte för jag fattade vitsen med det hela. Den dagen lärde vi oss jag skiter fullständigt i folk som skjuter, löjliga trasor som ska föreställa harar som de trodde jag skulle jaga och att vi ska undvika spöken och overaller som kommer uppflygandes för då först blir jag aningens rädd!
//Hjalle

Foto: gordons husse

Lite mer minnen från förr

Gordons husse är snäll å delar med sig av bilder ur hans gigantiska fotoarkiv.
Här är jag på mentalbeskrivning å då ingår det att möta spökhe$#£?en i skogen. Här har jag samlat mod igen efter en vända till publiken. Tänkte först att matte fick klara av det själv, men hon verkade inte rädd så jag fick väl gå fram å kolla lite då.....
//Hjalle

Minnen från förr

När jag var ung provade jag på agility! Ibland gick det så här bra å ibland tog jag inte ett hinder utan drog till skogs eller till publiken. Egentligen bör man väl röntga höfter innan man börjar med sånt, men jag gjorde inte det förrn's jag tränat ett tag. Det visade sig att jag hade D-höfter. Vilket kan varit förklaringen till varför jag inte hoppade vissa dagar. På djursjukhuset sa de att matte fick va glad om jag blev 8 år! Så agilityn lades på hyllan och jag fick satsa mer på rehab-sim. Stärka och bygga muskler som höll ihop höfterna. Den träningen funkade fint, för i år fyller jag 12 år å har inga direkta besvär med mina höfter. Jag går mest promenader i skogen, inga långa på asfalt eller hårda grusvägar. Det har funkat på mig.

// Hjalle-med-Dhöfter-å-snart-12-år

Spårdag

Igår var vi i skogen å spåra. Mycket roligt. Full fart så jag missa andra apporten, men va gör väl det? Slutapporten och alla andra apporter var ju med!
//Hjalle

Trötta fötter

Som sagt trötta fötters ägare vilar lite ikväll. Det var en väldigt arbetsam lördag, men väldigt rolig. Började med lite sovmorgon, sen packa spårgrejerna å drog till skogen. Efter det åkte jag på trädgårdsjobb ja så jag tycker det inte är mer än rätt att jag tar upp 2/3 av soffan nu å matte får ett hörn!
Spåret, jo det var ju jätteroligt. Det var evigheter sen sist, så jag trevade lite i början men sen jäklar i min lilla låda blev det fart när polletten ramla ner! Apporterna kom med hem igen, men värre var det med farmors köttbullar de tog slut ha ha!
Ha en bra fortsättning på helgen!
//Hjalle kung av soffan

Veteranrally

Idag passerade ett gäng veteranrallybilar vår stad. Vi visste inte vilken tid, men lagom till vår lunchpromenad hörde vi att de redan varit synliga. Jag å matten skyndades oss i riktning mot deras passage. En såg vi på håll, en såg vi när vi nästan var framme vid vägen. Matten slet upp telefonen å tittade på bilen mer än in i kameran å lyckades trycka av ett kort när bilen befann sig bakom trädet. Visst är hon en riktig mästerfotograf....not! Lite störd på sig själv var hon efter den upptäckten. Ja det var alltså de två sista bilarna vi såg, så chansen att ta nya kort fanns inte.

Annars då? Jo idag känns det lite bättre, ingen som jagar mig med trimmern. Igår fick matten för sig att jag var långhårig....så det blev pälsvård. Jag anser att jag är färdig klippt, matten har en annan syn på det, men orkar inte ta upp kampen ikväll igen:-) jag är otroligt duktig på att slå knut på benen å sätta mig så de blir väldigt svåra att komma år!!

//Hjalle

Namnsdag

Idag mina vänner är det min å alla andra som heter hjalmar dag! Hur de firar vet jag inte, jag firar med att äta grisöron!
Grattis till mig å alla andra Hjalmar!

//Hjalle