lördag 7 november 2015

Blodspår!

Idag träffade vi våra spårvänner för lite häng i skogen. Dessutom var vår främste spårläggare med så vi fick riktigt goa spår att bita i.
Mitt (Allans) var ganska lång innehöll bloduppehåll, vinklar och återgång. Efter att suttit å laddat i bilen (jätte länge enligt mig själv) var jag i det närmsta överladdad när det blev min tur. Spåret gick fint, även om det tog ett tag att klura ut va de ville ha sagt med återgången. Insåg till slut att det var ett sidospår som de försökte lura ut mig på, hittade tillbaka till det "riktiga" sen var det bara att köra på. Klöven hittades, matte blev lycklig och då blir jag lycklig:-)
Matte gick med och tittade på både Xci och Vegas spår. Xci och jag är ganska lika, har varit lite valpiga i spåret förut. Men nu börjar det ta form, som målmedvetna små stridsvagnar tar vi oss an spåren och gör det med den äran.
Vega är en klass för sig, hon är som Hjalmar i hans glans dagar. Hon har driv i stegen och utstrålar självsäkerhet. Inga tveksamheter där inte, den tjejen vet vad hon gör. Så idag bjuder vi på en bild på Vega och klöven.
Gordon fick ett litet blodspår för att öka motivation. Vi fick uppfattningen att detta gått bra. Matte såg inte detta, men vi fick rapport av gordons husse.
För er som undrar vad Hjalmar fick göra, så valde han att hänga med husse och jobba istället. Han är ju pensionerad från skogen, åldern har tagit ut sin rätt. Han brukar få göra upplet, men idag bytte vi skog och det skulle bli lite mer väntan i bilen. Så med sällskap av husse och ett grisöra (vilket inte var särskilt långvarigt sällskap) hade han det mycket skönare och lugnare på kontoret idag!
Tack till Vega, Xci och Gordon för en jätte rolig förmiddag i skogen!
//Allan

onsdag 4 november 2015

Mörkerspår

Ikväll testade vi en ny aktivitet, eller ny och ny....spår fast i mörker. Matte hade pannlampa och jag hade min nos. Problemet var bara att hitta apporterna som smälte in ibland löven. Jag är inte så tydlig i mitt markerande än, hjalle tar ju upp dem och stannar men jag stannar kort till och nosar på dem. Vi jobbar på det att markeringen ska bli tydligare. Hittade iallafall 3 av 4. Den fjärde är säkert mattes fel, som inte såg min snabba markering. Terrängen vi gick i var risig och mörk. Matte som egentligen är mörkrädd och brukar få tunnelseende och blodsmak i munnen av mörker skötte sig bra, hon blev bara rädd en gång av sin egen skugga pga pannlampans sken. Hur det gick till vet jag inte. Jag skötte mig fint och hade jättekul. Vi sa inte till Hjalmar vad vi gjorde, vi gick ut när han somnat framför tv:n. Han märkte att vi varit ute, men alla bevis som skulle kunna tyda på att vi spårat gömde vi i bilen innan vi gick in, han blev bara glad över att vi kom in igen han hade ju inte ens saknat oss!
Nu ska vi försöka få med Xci och Vega på Mörkerspår nångång! Då ska vi köra blodspår för det blir ju mycket mer realistiskt. Ska man leta skadeskjutet är det oftast dagtid men trafikskadade rådjur och älgar är ju ganska ofta i mörker!
//Allan & Hjalmar hälsar från soffan