Utställning

Idag har jag varit på utställning. Det var ju riktigt roligt. Domaren sa en rad snälla saker om mig och jag fick ett par rosetter. Roligast var iallafall att träffa 2 kullsystrar och 2 tjejer från samma kennel som är 3 veckor äldre. Så dem har jag ju bott ihop med oxå! Den ena tjejen heter Penny å det var min kompis på den tiden. Som vi busade idag jag, Penny och Bella. Hade velat ta med dem hem, men då hade väl Hjalmar slängt ut oss. Det hade han nog inte stått ut med. På tal om honom så stannade han hemma med mormor'n och sov ikapp några månaders sömn! Han tyckte det var jätteskönt!
Titta å njut på bilderna av mina fina rosetter och domaren omdöme!
//Allan

Spårat

Helgen som var bjöd på en dag sol. Då höll vi oss hemma och solade nosen.
Söndagen var det ingen sol, men väl i sinnet. För vi fick åka och spåra. Jag (Hjalmar) fick ett lite kortare spår denna gång. Har ju blivit lite till åren och tyckte det var väl kämpigt sist. Detta blev riktigt lyckat. Lyckades dock runda ett träd så snabbt att matte inte ens hann med att korrigera linan utan den knöt sig lite. Så samtidigt som jag ivrigt försökte fortsätta mitt spår så försökte matte rätta till linan. Där blev ett litet irriterande stillestånd. Men överlag gick det strålande!
Allan fick ett lite längre spår än sist och med en vinkel. Vinkeln tog han så snyggt att matte trodde det var något annat som hägrade att hon var tvungen att kolla spårläggaren som gav två tummar upp! Alla nöjda och glada!!!
Allan fick en ny trimtid att se fram emot också. Matte är ingen stjärna på det där, så det är fantastiskt bra att hon får hjälp så Allan kan va fin!
//Hjalmar & Allan

Allan på trim

Allan besökte en trimmare i helgen. Det är karma förstår du lille vän!! Allt du utsätter mig för så önskade jag dig nått jag inte tycker om. Dessvärre hörde jag att du inte tyckte det var så hemskt. Inte förens de skulle klippa med maskin blev det protester. Jag Hjalmar fick iallafall en mycket skön paus från Allan och fick ha husse helt för mig själv. Sov så hårt att jag inte ens hörde när matten å Allan kom hem! Allan blev riktigt snygg!
På eftermiddagen åkte vi till skogen och gick blodspår. Mitt spår tycker jag inte vi pratar så mycket om. För det var första gången som åldern å de åldrande benen tog ut sin rätt. Det var kämpigt. Jag hittade iallafall slutet så det var väl bra. Matte är iallafall alltid nöjd med mig, fast hon fick lite sorg i hjärtat och blev påmind om att jag faktiskt är gammal nu.
Allan den lille skiten (jag är stolt över honom, men erkänner det lika lite som jag vill bli påkommen att sova bredvid honom) gick sitt första blodspår och det mina vänner gjorde han riktigt riktigt bra. Matte säger att hon fick Flashback från när jag var liten, vi har samma stil och är lika när vi jobbar. Allan kommer bli min perfekte efterträdare i spårskogen. Tro nu inte att jag kommer hänga av mig spårselen så där, nej jag ska köra på men kanske be om lättare terräng och lite kortare spår. Jag har bara blivit lite senior och behöver inte prestera som om jag tävlade i nån högre klass. Bara vi har roligt jag och matten så har vi uppfyllt våra krav!
//Hjalmar
PS Allan hälsar han oxå, en dag ska han berätta lite här också men så länge han inte kan sitta still blir det inte mycket sagt!

Det där med att ta kort

Matte försöker envist att ta kort på oss. Vi ska sitta fint och titta in i kameran. Det går sådär för henne. Vi kan sammanfatta denna fotosession "killarna-matte 1-0"!!!!!!
//Hjalmar & Allan

Spååååååår

Äntligen var det dags å träffa spårgänget igen! Gött å se alla Gordon, Xci och Vega med människor och coach V!
Jag (hjalle) fick ett spår lagt av Gordons matte, hon gör alltid lite roliga och finurliga. De två första apporterna gick som på räls, nummer tre klev jag rätt över för att sen trassla till det lite i slutet. Gena nog lite så jag missa först slutrapporten, men jag vände om och fortsatte jobba och plötsligt så låg den bara där!!! Vilket givetvis betyder KÖTTBULLAR!!!!
Allan fick ett direktspår. Matte gick ut det medans coach V höll honom. Idag blev det lite längre, lite svårare med en böj och köttbullsdoften hon tidigare draget för att få ner nosen på honom, doppades bara ner vid ett fåtal tillfällen. Spårupptagningen klarade han galant, bitvis kollade han runt lite på annat men nosen den hade han i backen. Slutet hittades och det blev stor lycka, köttbullar och glädjetjut! På frågan om hon var nöjd, så tveka hon lite men kom på att hon givetvis ska vara supernöjd. Allan är ju så liten så inga krav ska läggas på honom tar han spåret så tar han det, gör han det inte så ska han inte märka att han missat något utan bara tro att han fått lalla omkring i skogen en stund! Hur som helst, Allan kommer bli en framtida spårhund av rang!
Innan spärrningen fick Allan och Xci leka av sig. Ordspråket lika barn leka bäst kunde inte passa bättre än i detta sammanhang!
//Hjalmar & Allan
PS när matte ser välstylade schnauzrar får hon griller i huvudet, så vi hann inte mer än hem innan trimmermaskinen kom fram och Hjalmar fick huvudet friserat. Nu hotar hon med att resten av kroppen ska friseras, men se det blir inte idag! 20e är det dags för Allan att trimmas, men det överlåter matte till proffset dvs Vega & Xci's matte!

Växer

Den lilla hunden växer. Nu är han uppe på 11kg och ca 40 cm i mankhöjd. Hösten drar fram här nu, vi gillar det. Mycket behagligare promenader. Vi försöker variera oss lite så Allan får uppleva lite nytt, ja variation är roligt för mig oxå men nytt vet jag inte om det blir. En har ju liksom vart nästan överallt runt.
Nu var det måndag igen och det är dags för vaktstyrkan att inta sina positioner på jobbet Zzzzzzzzz!
Ha en bra vecka!
//hjalle och Allan

Spårat

Idag har vi äntligen varit å spårat igen. Hjalle som åter är i form fick ett spår i skogen, med alla de vanliga lurigheterna som Gordons husse brukar hitta på och variera. Det gick fullständigt som på räls. Inga gamla ben bromsade farten, glädjen och ivern över att hitta apporterna och spåret. Gordons husse tyckte det var en ren uppvisning, mattens stolthet och lycka hade inga gränser! Vilken hund hon har va:-)
Lillfisen Allan-valp fick ett liknande spår som sist. Dvs ett direktspår, inte jättelångt men med en böj denna gång. Medans matte la ut spåret höll tant V Allan vid starten. Den stora skillnaden mot sist var att poletten trillade ner från start och Allan körde ner näsan direkt, tog spåret med storm och kom till mål där han hitta sin leksak. Yippey kayey heffaklumpar å håning vilken spårhund han kommer bli!
Tack för ikväll Gordon, Vega, Xci, Gordons husse & matte och tant V!!! Vi längtar redan till nästa spårtillfälle!
Kram
Hjalmar & Allan