Juletid

Vi hittade en bild på ett julkort som Pucko skickade till djursjukhuset i Göteborg. Han var så glad han slapp därifrån och fick fira julen hemma, så han tyckte det var läge på en julhälsning dit. Han hade nämligen fått ligga inne i fyra dagar. Fyra dagar som jag (hjalle) undrade var vi glömt honom jag letade en tok överallt, samma fyra dagar som matte lipa  som en tok.

I år hinner vi inte klippa och klistra ihop en massa julkort, men det blir väl jul ändå hoppas vi!

Idag var det egentligen ingen spårvagn,  men valpar med överskottsenergi bör aktiveras. Så matte ut och lett blodsprängda i skogen,  lät det ligga 45 minuter och släppte sen ut Allan. Han har bara gått direktspår förut,  så nu fick han tänka lite själv. Hmmm blodlukt,  klövlukt,  spåret och lina.....var väl ganska tydliga signaler kan man tycka. Men när man är liten och allt inte görs på samma sätt, i samma miljö osv ja då blir valpar lite fundersamma. Lite försiktig start, gick upp i vind nån gång, lurades lite av vinkeln men hittade rätt och fann till Slut klöven.  Efter beröm och godis var Allan riktigt mysig.  

Själv har jag blivit förkyld. Nyser och är rosslig i halsen.  Dessutom håller de på och lägger om såret på min fot flera flera flera gånger om dagen, får ha tratt osv. Men det verkar ge resultat, för foten är något bättre. 

//HJALMAR & ALLAN

Mörkrädd

Allan är väldigt mörkrädd nu. Ja det är ju i det närmsta kolsvart ute på morgonen och kvällen. Det går lite bättre när jag (Hjalmar) är med på promenaderna. Tanken är ju dock att Allan ska ha ett eget självförtroende så han får dubbla promenader. Först en sväng ihop med mig och sen en utan mig. Det går både framåt och bakåt i den träningen. Vissa kvällar ser han inga spöken eller heffaklumpar, men vissa kvällar är det fullt av sånt på promenadvägen tydligen.
Näe annars är det väl inget nytt härifrån :-)
//Hjalmar & Allan

Veckan som gått....

Den lilla hunden är nästan lika stor som mig (Hjalmar) nu. Ett par centimeter och några kilon skiljer oss åt ja och ett antal hjärnceller. Det tar lite tid att bli klok som en räv eller äldre schnauzer!
I veckan har matte gått mörker promenader själv med Allan. Han måste ju vänja sig att göra saker själv utan mig som självförtroende. Det går bättre och bättre för "skräpet".
Han är rätt kreativ. Efter att ha hört att folk har mycket att stå i till jul, gjorde han slag i saken och tog rullen med hjärtanklistermärken som ska vara till paket och slog in sig själv och kontorsgolvet med dessa. Matte suckade och sanerade allt som nyss blivit inklistrat med hjärtan.
Idag körde vi viltspår. Eller jag körde ett upplet bara? Är lite hallt, har ju lyckats greja lite med foten igen. Morgonen började dock så här. Matte vaknade strax efter sju och funderade varför Allan inte väckt henne en ännu okristligare tid! Började ana oråd. Jo då oråd var det, Allan hade fått tag på en klöv som lades fram igårkväll för att tina ihop m blodet (ni vet sånt vi har i spåret). Det som fanns kvar av den var påsen den låg i och snöret som var bundet i den jo å en benflis. Resten låg i säkert förvar i magen på Allan. Ja ja klöven är tydligen rik på c-vitamin och päls och resten är nödvändigt för i kosten för en vargs överlevnad, nu är ju Allan en valp och inte varg. Han har nog inte uppfattat skillnaden. Hur som helst, väl i spårskogen fick Allan ett lite längre fortfarande rätt enkelt med en vinkel i. Detta klarade gossen galant! Han må va vild och galen men när det gäller jobbar han bra. De andra i gänget får också högt betyg på sina spår. De är duktiga mina adepter ha ha.
Vi bjuder på diverse Allan-bilder idag!
Fortsatt trevlig helg
//Hjalmar & Allan

Utställning

Idag har jag varit på utställning. Det var ju riktigt roligt. Domaren sa en rad snälla saker om mig och jag fick ett par rosetter. Roligast var iallafall att träffa 2 kullsystrar och 2 tjejer från samma kennel som är 3 veckor äldre. Så dem har jag ju bott ihop med oxå! Den ena tjejen heter Penny å det var min kompis på den tiden. Som vi busade idag jag, Penny och Bella. Hade velat ta med dem hem, men då hade väl Hjalmar slängt ut oss. Det hade han nog inte stått ut med. På tal om honom så stannade han hemma med mormor'n och sov ikapp några månaders sömn! Han tyckte det var jätteskönt!
Titta å njut på bilderna av mina fina rosetter och domaren omdöme!
//Allan

Spårat

Helgen som var bjöd på en dag sol. Då höll vi oss hemma och solade nosen.
Söndagen var det ingen sol, men väl i sinnet. För vi fick åka och spåra. Jag (Hjalmar) fick ett lite kortare spår denna gång. Har ju blivit lite till åren och tyckte det var väl kämpigt sist. Detta blev riktigt lyckat. Lyckades dock runda ett träd så snabbt att matte inte ens hann med att korrigera linan utan den knöt sig lite. Så samtidigt som jag ivrigt försökte fortsätta mitt spår så försökte matte rätta till linan. Där blev ett litet irriterande stillestånd. Men överlag gick det strålande!
Allan fick ett lite längre spår än sist och med en vinkel. Vinkeln tog han så snyggt att matte trodde det var något annat som hägrade att hon var tvungen att kolla spårläggaren som gav två tummar upp! Alla nöjda och glada!!!
Allan fick en ny trimtid att se fram emot också. Matte är ingen stjärna på det där, så det är fantastiskt bra att hon får hjälp så Allan kan va fin!
//Hjalmar & Allan

Allan på trim

Allan besökte en trimmare i helgen. Det är karma förstår du lille vän!! Allt du utsätter mig för så önskade jag dig nått jag inte tycker om. Dessvärre hörde jag att du inte tyckte det var så hemskt. Inte förens de skulle klippa med maskin blev det protester. Jag Hjalmar fick iallafall en mycket skön paus från Allan och fick ha husse helt för mig själv. Sov så hårt att jag inte ens hörde när matten å Allan kom hem! Allan blev riktigt snygg!
På eftermiddagen åkte vi till skogen och gick blodspår. Mitt spår tycker jag inte vi pratar så mycket om. För det var första gången som åldern å de åldrande benen tog ut sin rätt. Det var kämpigt. Jag hittade iallafall slutet så det var väl bra. Matte är iallafall alltid nöjd med mig, fast hon fick lite sorg i hjärtat och blev påmind om att jag faktiskt är gammal nu.
Allan den lille skiten (jag är stolt över honom, men erkänner det lika lite som jag vill bli påkommen att sova bredvid honom) gick sitt första blodspår och det mina vänner gjorde han riktigt riktigt bra. Matte säger att hon fick Flashback från när jag var liten, vi har samma stil och är lika när vi jobbar. Allan kommer bli min perfekte efterträdare i spårskogen. Tro nu inte att jag kommer hänga av mig spårselen så där, nej jag ska köra på men kanske be om lättare terräng och lite kortare spår. Jag har bara blivit lite senior och behöver inte prestera som om jag tävlade i nån högre klass. Bara vi har roligt jag och matten så har vi uppfyllt våra krav!
//Hjalmar
PS Allan hälsar han oxå, en dag ska han berätta lite här också men så länge han inte kan sitta still blir det inte mycket sagt!

Det där med att ta kort

Matte försöker envist att ta kort på oss. Vi ska sitta fint och titta in i kameran. Det går sådär för henne. Vi kan sammanfatta denna fotosession "killarna-matte 1-0"!!!!!!
//Hjalmar & Allan