Allan & Astrid

Mycket har hänt sen det skrevs här sist. Bloggen startades med hundarna Pucko och Hjalmar. De blev till åren båda två och gick bort med 4 års mellanrum. Pucko gick bort 2012 och 2014 fick Hjalmar en ny kompis som heter Allan. Hjalmar och Allan fick två år ihop, sen var det dags att låta Hjalmar få somna in och återförenas med Pucko. På hösten 2016 skulle vi miljöträna en liten schnauzertik i ett par veckor.....hmmm hon är kvar här än. Astrid heter hon och kändes som en självklarhet från dag ett. Hon liksom bara flyttade in. Så om bloggen dras igång igen så kommer den handla om dessa två A! Allan och Astrid 🤗

Älskad - saknad

Idag är det 4 år sen Du somnade in Pucko. Jag följde dig till slutet, där början på nått nytt tog vid. Höll dig i tassen till ditt sista andetag, ville aldrig släppa taget. Det var du och jag mot världen, min ständige vapendragare och bäste vän!
//matte

Pucko 18 år

Idag är det fest i hundhimlen, Pucko fyller 18 år. Ihop med Hjalmar har han nog roddat ihop en ordentlig fest där alla bjuds på rostbiffssmörgåstårta. Vi skickar en massa grattiskramar till dig Pucko och en massa kramar till Hjalmar. Hoppas ni får en fantastisk dag!

Hjalmar hemma

Idag fick vi hämta Hjalmar, cirkeln är sluten nu är han på plats bredvid Pucko igen. Sida vid sida precis som de var i 10 år innan Pucko gick bort. Välkommen hem Hjalmar!

Hjalmar 20020502-20160524

Idag i vackraste solskenet somnade vår älskade Hjalmar lugnt och fridfullt in.
Älskad & saknad
//Hjalmars familj

Grattis bästa Hjalmar

Hipp hipp hurra för Hjalmar idag som blir 14 år idag. Dagen kommer att firas med paket, rostbiffssmörgåstårta och pompa å ståt! För har man uppnåt denna ålder då ska man firas som en kung!
Grattis bäste Hjalmar!
kram från Allan & dina människor!

Rocky

Idag har vår vän Rocky fått somna in. Vi lider och sörjer med hans familj. I nästan 14 år har han förgyllt tillvaron för sina människor. Nu springer han med friska ben sida vid sida med Pucko som väntat på sin kompis. Tack för allt Rocky, du är saknad vännen!

Spårkväll

Heffaklumpar å håning plötsligt händer det! Fick med matte ut i skogen för att spåra ikväll. Där var de sköna brudarna Vega och Xci (som syns på bilden) också. Hur det gick? Hur bra som helst, men när jag körde "jag ska bara"-tekniken lät sig inte matte imponerades utan ställde sig så där ointresserat o stirrade upp i trädtopparna.....tills jag körde ner näsan och tog sista biten av spåret och hittade klöven. Som vanlig försökte hon få mig ur spår genom div bloduppehåll, återgång och vinklar osv. Ha ha jag har full koll även om jag försökte köra ett litet sidoprojekt, ville bara göra det roliga ännu roligare! Xci (som blev mamma för ngr veckor sen) var redan i fin form och riktigt laddad, näsan i backen hela spåret. Fokuserad, målmedveten och mycket systematisk fixade hon sitt spår galant. Ja å Vega då....den tjejen är klockren i spåren, blir inte ens spännande ha ha. Snabb, allert och bara bäst! Vilken kvinna!!!! Idag lämnade hennes matte dessutom över linan till en av spårläggarna, henne har Vega aldrig gått med förut. Vega struntade dock i vem som höll i "snöret" bara hon fick spåra. Så det var heller ingen störning som fick henne att tappa fokus! Nu längtar jag redan till nästa gång vi ses i skogen!!!!
Hjalmar hängde med husse hem och hade grabbhäng istället. Han gillar inte o få sitta i bilen och vänta längre för att sen "bara" få göra ett upplet. Så han får göra upplet hemma istället så han blir nöjd ändå. Nu ska vi vila oss lite för när hjärnan fått jobba blir kroppen trött!
//Allan & Hjalmar

Grattis på namnsdagen

Idag är det Hjalmars namnsdag! En dag att fira....stort! Grattis bästa Hjalmar!
Önskar Allan & människorna

Spår

Idag trotsade vi vädret och drog ut å spårade. Hjalle brukar ju köra upplet av apporter numera, men matte hitta dem inte i morgonstressen så han fick ett spår på öppet fält. Jisses va lycklig han var. Om än benen är lite tröttare nu för tiden så är det iaf inget fel på näsan! Så vilken tur att matte inte hitta apporterna så hjalle gick ett blodspår.
Mitt (Allans) spår gick i skogen. Det var ett rätt långt med bloduppehåll (lite längre än vanligt), flera vinklar och återgång. Det är tur att det är jag som ska spåra å inte matten. Hon verkar alltid tro att jag hittat nått annat roligt att följa, men plötsligt har jag tagit henne till spårets slut och hon blir så där löjligt glad!!! Tvivla inte på mig, jag har koll!
//Allan & Hjalmar

Blodspår!

Idag träffade vi våra spårvänner för lite häng i skogen. Dessutom var vår främste spårläggare med så vi fick riktigt goa spår att bita i.
Mitt (Allans) var ganska lång innehöll bloduppehåll, vinklar och återgång. Efter att suttit å laddat i bilen (jätte länge enligt mig själv) var jag i det närmsta överladdad när det blev min tur. Spåret gick fint, även om det tog ett tag att klura ut va de ville ha sagt med återgången. Insåg till slut att det var ett sidospår som de försökte lura ut mig på, hittade tillbaka till det "riktiga" sen var det bara att köra på. Klöven hittades, matte blev lycklig och då blir jag lycklig:-)
Matte gick med och tittade på både Xci och Vegas spår. Xci och jag är ganska lika, har varit lite valpiga i spåret förut. Men nu börjar det ta form, som målmedvetna små stridsvagnar tar vi oss an spåren och gör det med den äran.
Vega är en klass för sig, hon är som Hjalmar i hans glans dagar. Hon har driv i stegen och utstrålar självsäkerhet. Inga tveksamheter där inte, den tjejen vet vad hon gör. Så idag bjuder vi på en bild på Vega och klöven.
Gordon fick ett litet blodspår för att öka motivation. Vi fick uppfattningen att detta gått bra. Matte såg inte detta, men vi fick rapport av gordons husse.
För er som undrar vad Hjalmar fick göra, så valde han att hänga med husse och jobba istället. Han är ju pensionerad från skogen, åldern har tagit ut sin rätt. Han brukar få göra upplet, men idag bytte vi skog och det skulle bli lite mer väntan i bilen. Så med sällskap av husse och ett grisöra (vilket inte var särskilt långvarigt sällskap) hade han det mycket skönare och lugnare på kontoret idag!
Tack till Vega, Xci och Gordon för en jätte rolig förmiddag i skogen!
//Allan

Mörkerspår

Ikväll testade vi en ny aktivitet, eller ny och ny....spår fast i mörker. Matte hade pannlampa och jag hade min nos. Problemet var bara att hitta apporterna som smälte in ibland löven. Jag är inte så tydlig i mitt markerande än, hjalle tar ju upp dem och stannar men jag stannar kort till och nosar på dem. Vi jobbar på det att markeringen ska bli tydligare. Hittade iallafall 3 av 4. Den fjärde är säkert mattes fel, som inte såg min snabba markering. Terrängen vi gick i var risig och mörk. Matte som egentligen är mörkrädd och brukar få tunnelseende och blodsmak i munnen av mörker skötte sig bra, hon blev bara rädd en gång av sin egen skugga pga pannlampans sken. Hur det gick till vet jag inte. Jag skötte mig fint och hade jättekul. Vi sa inte till Hjalmar vad vi gjorde, vi gick ut när han somnat framför tv:n. Han märkte att vi varit ute, men alla bevis som skulle kunna tyda på att vi spårat gömde vi i bilen innan vi gick in, han blev bara glad över att vi kom in igen han hade ju inte ens saknat oss!
Nu ska vi försöka få med Xci och Vega på Mörkerspår nångång! Då ska vi köra blodspår för det blir ju mycket mer realistiskt. Ska man leta skadeskjutet är det oftast dagtid men trafikskadade rådjur och älgar är ju ganska ofta i mörker!
//Allan & Hjalmar hälsar från soffan

I'm Excellent

Idag var det sån där dag igen, upp i svinottan (kl 4.00) fix o trix, packa grejer, slänga in matte och husse i bilen, lämna över Hjalmar till mormor'n för att sen gasa iväg till Växjö! Där var det dags för internationell utställning, matte anmälde mig till unghundsklassen. Jag får få antingen i juniorklass eller unghund just nu. Att vi tog unghundsklass berodde på att i den klassen får man tävla om internationella certet cacib! Men se tji fick vi....för att få tävla om det krävs att man får ett Excellent och ett ck. Excellent fick jag men nått ck fick jag inte. Domarn tyckte jag var för livlig. Livlig, jo det kanske jag är i vanliga fall men då är den livligheten rätt hanterbar. Idag kan vi plussa på lite hormoner (könsmognad) och att min polare löpte. Det blev kaos i hela huvudet, kunde inte riktigt fästa blicken och fokusera. Matte tycker dock att det inte är rätt att skylla på de faktorerna, hon anser att hon ska kunna styra mig trots de grejerna. Uppfödaren som har både hanar och tikar säger att den kombinationen blev övermäktig för mig. Det händer mycket i min kropp nu. Nu misströstar vi inte för detta, vi har redan börjat ladda för nästa utställning. Detta är samma resultat vi fick på vår första utställning i juniorklass och då firade vi stort. Kritiken från domaren var jättebra, men muntligt fick vi att "ck uteblev pga att jag var lite för livlig". Nu tycker väl jag att en icke livlig schnauzer är ingen schnauzer, men vem är väl jag att tycka o tänka jag är ju partisk i målet ha ha!
Hjalmar hälsar att han tyckte jag borde gått längre i utställningen, för då hade jag hållit mig hemifrån längre och hans egentid med mormor'n hade även den blivit längre! De gör bara bra saker ihop....vila, äta, promenader i Hjalmars takt plus att han får hur mycket kli som helst!
//Allan

Trevlig helg

Idag hade vi så rysligt stressigt på kontoret, tanken slog mig att ramlar jag hinner jag aldrig resa mig igen.....jisses vilken tur att jag ramla just i soffan. Nu har vi gått på helgledighet och tänkte passa på att önska er en trevlig helg!
//Allan & Hjalmar

Häftig kvällspromenad

Vi tog en promenad. Fascinerades av himlen som ändrade sig väldigt. Ett skådespel!
//Hjalmar & Allan

Spåååååår

Äntligen fick vi till en spårkväll! Vi hundar hade bättre fokus än matte som höll i kameran. Allan gick blodspår. Tant V som var spårläggare gick efter och agerade skytt, hon sa att det var helt klockrent! Målmedvetet och säkert. Hjalmar körde upplet på gårdsplanen. Med en stor portion glädje hittade han alla apporter som han gladeligen bytte mot köttbullar!
Schnauzerbrudarna Xci & Vega körde oxå blodspår. Vega hon vet hur en slipsten ska dras, jädrar va duktig hon är. Xci som förut varit lite försiktig fick upp både farten och mycket målmedveten. Ja vilken kväll, vi lyckades allihopa och var superduktiga!
//hjalle & Allan

Backamo

Vilken helg! Vi ändrade laguppställningen inför denna utställning. Matte tog över kopplet å lämnade kameran till husse. Hmmm hade väl mina funderingar men bestämde mig för att hjälpa matten runt i ringen. Å vet ni vad det höll hela vägen, jag blev BIR (bäst i ras) för första gången på en officiell utställning. Jo men matte börja lipa när domarn sa att jag fick ett ck, sen lite till när jag fick certet. Ja när det sen blev bir/Bim å domaren kom med den röda rosetten till matte ja då gjorde hon ett segerhopp och ett glädjetjut. Så om de skulle glömma mig så lär de inte glömma matte är jag rädd för! Käre vänner henne får vi nog träna ett tag till. Det här med Bir gjorde att jag gick till gruppfinal. 28 raser skulle bli 4 st(bara topp 4 som blir placerade) jag var klart yngst och inte champion i massa länder så hag hade väl inte så mkt att hämta där. Men jag tog det som träning för matte, vi nosade lite på finalpodiet och bestämde oss för att där ska vi stå en dag!!!
Hjalle hängde med mormor på kusten. De hade en riktigt skön dag trots värmen. Fast de satt i skuggan och käkade glass!
//Allan & hjalle

1 år sen Allan flytta in

Japp då har jag fått dragits med Allan i ett år. Intet ont anande följde jag med matte och mormor på en roadtrip. Började osa katt när vi stannade utanför ett hus som det luktade väldigt mycket hund om. De försvinner in en stund medans jag stannar utanför.....ut kommer de med en liten liten skit. Det var Allan.....i början funderade jag på hur länge han skulle stanna innan jag insåg att han skulle bli kvar. Nu är han lika självklar som mig själv.
//hjalle

Pucko

Idag är det 3 år sen du lämnade oss älskade Pucko! Du är med oss varje dag, vi minns, vi ler, vi skrattar.
Älskad & Saknad

Utställning

Då har vi varit iväg på utställning igen. Det gick fint, det blev 6 st rosetter. Excellent, 1a pris juniorklass hanar, CK, 1a pris bästa hane, Cert och slutligen Bim. Vidare så ställdes vi ut i uppfödargrupp där fick vi hederspris. Hederspriset gör att vi får gå vidare till final på eftermiddagen. Fast det hoppa vi över, vi var nöjda med vårat HP och fick åka hem sa uppfödaren. Nu har jag två cert, man behöver 3 st för att bli champion. Fast det är så att ett cert måste jag tagit efter jag blivit 24 månader för att bli champion.
Hjalle hade en skön dag med mormor igen. De hade kvalitetstid det betyder mycket uppmärksamhet och vila. Så han var helnöjd, sov så hårt att han inte märkte att jag smög in i huset. Avkoppling på hög nivå.
//Allan & Hjalmar